Drömmen om att starta eget

Eftersom jag i år firar 10 år som egenföretagare så tänkte jag skriva några inlägg om hur det har varit. Det har varit många toppar och dalar, precis som med allt annat i livet förstås, men jag har aldrig ångrat att jag tog det här steget och jag hoppas att jag inte behöver vara anställd igen. Jag tror inte att det passar alla att driva företag, men  själv har jag svårt att tänka mig något annat nu.

Den största anledningen för mig att göra det här är ”illusionen” av att styra min egen tid. Egentligen är man ju mer uppbunden än som anställd, men jag tycker om att själv bestämma nivån på hur mycket jag jobbar och att göra det bara för min egen skull. Dessutom har jag lite svårt för att ta ”order” och vill gärna förekomma chefen om jag har någon, vilket faktiskt kan vara ganska stressande…

Att jag skulle jobba med hästar bestämde jag tidigt, i 13-års åldern ungefär. Då hade jag bara en idé om att jag ville bli stallchef, men längre än så hade jag inte tänkt. Att jag blev ridlärare var faktiskt mer av en slump (som jag kanske återkommer till), men med facit i hand så var det ju tur eftersom det öppnade fler möjligheter för en verksamhet. Jag vet inte riktigt när jag började utforma en mer tydlig plan, men att det blev som det blev beror på att jag själv såg ett behov av att kunna rida lite bättre hästar under träningsliknande former. Jag har bara ridit en termin på ridskola och det passade mig inte alls med stora grupper och (i mina ögon) för långsam utveckling. Det var väldigt svårt att hitta bra alternativ för en som inte hade råd med egen häst, så jag antog att fler kunde ha samma behov.

Att starta en verksamhet med egna hästar kräver en stor arbetsinsats, ett startkapital och är dessutom en större risk än att t.ex. ta in hästar för utbildning eller att hyra ut boxar. Det finns dock ett ganska stort utbud av tränare, hästutbildare och även inackorderingsstall, så för mig kändes det rimligt att försöka hitta en egen nisch. Jag tror inte att jag hade klarat konkurrensen lika bra, eller kommit igång lika snabbt, om jag hade valt en annan väg. Dessutom tror jag att man ska göra det man är bra på, och att undervisa kändes tryggt.

I nästa inlägg på temat tänkte jag skriva mer om själva uppstartsprocessen.

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*