Gårdagens start

Startade Grodan i en MsvC igår och hon visade tyvärr helt nya sidor som jag bara har sett i hagen tidigare… och då vill man helst inte sitta på. 😉 Normalt sett har hon varit exemplarisk när vi har varit iväg på träning, och på förra tävlingen (som var hennes första). Nu var det här visserligen bara vår andra start, men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att hon skulle vara halv-vild. Hon började trippa omkring redan när hon leddes innan start. Jag hade tänkt att jag skulle kunna klara mig själv på tävlingsplatsen, men det kändes inte alls rimligt. Som tur var så stannade Lena (en tidigare elev) kvar och hjälpte mig och var stöd på backen.

Jag inbillade mig att hon skulle lugna sig när jag kom upp, men det första hon gjorde var någon slags språng och snäva svängar så jag var nära att ramla av. Tänkte ”var är halsremmen?” och insåg sedan att jag ju var på en dressyrtävling och inte höll på att rida in en unghäst…

Jag fick börja med ca 20 minuters trav och lättridning endast i syfte att lugna ner henne. Emellanåt fick jag kontakt, och emellanåt blev det nya, tvära kast. Jag tror det blev alldeles för mycket av allt runt omkring. Hon är inte tittig på saker, men känslig för ljud och rörelse. Vi lastade av på en stor gräsplan och framridningen var ute på en enorm ridbana (inget ridhus var öppet, som det brukar på den här tävlingsplatsen). Det blåste friskt, det var hög musik och i en hage bredvid kom hästar i full galopp vid ett tillfälle. Dessutom var det ett elstängsel bredvid framridningen som stod och knäppte, och det blev hon riktigt rädd för. Det var precis vid ingången till ridbanan, så hon hade väl hört det när vi gick dit (och då märkte inte jag det, jag noterade det senare).

Ja, det blev inte mycket till framridning. Lyckades typ styra igenom alla moment, men det var nätt och jämnt att jag vågade galoppera. Av någon anledning gjorde jag ändå min start, men jag hade kanske kunnat strunta i det, för spänningarna följde såklart med in på banan. Konstigt vore det ju annars. Jag var ändå nöjd med att lotsa henne runt, jag red väldigt lugnt och tycker egentligen att jag hanterade situationen som helhet väldigt bra, men det blev massa missar eftersom hon var så ofokuserad. Jag tycker ändå hon var duktig som ”ställde upp” för jag tror faktiskt hon var riktigt rädd på utebanan ett par gånger. Det känns inte alls bra att det blev såhär, jag vill ju ge henne en bra start på hennes tävlingskarriär, och nu dröjer det dessutom tills nästa gång. Tur att hon var så fin förra tävlingen, det bör ändå tyda på att det här inte är hennes normala beteende på bortaplan. Jag får dock se över vart jag åker nästa gång, så att det är lite lugnare. Hon kanske inte måste tränas på alla de här intrycken på samma gång. Och så ska jag öva hemma med luva på huvudet för att ta bort lite ljud, så kanske hon koncentrerar sig bättre.

Trots detta så hoppas jag fortfarande att hon är något för framtiden. Jag vill ju ha en häst som är het och med nerv, så det här kanske kommer på köpet innan hon har fått rutin. Anea blev ju rätt introvert på tävling, och Grodan är ju helt tvärtom.. Och egentligen är det här mycket bättre, bara hon lär sig att sortera alla intryck och hålla fokus på mig istället.

Etiketter:

Inga svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*