Träning med Anea

Igår var jag hos Nina med Anea. Jag har ju hittat en superbra sadel nu, och istället har jag börjat krångla med betten… 🙁 Tror jag har provat ”allt nu” – vanligt bett, rakt bett, golden wing-bett (tyckte det var bra i början men inte längre), kandar med alla möjliga olika stänger och bridong med olika tjocklek och längd, samt pelham. Blev helt galen förra veckan och bytte bett 3-4 ggr per pass,  för att verkligen se om det hängde på betten eller om hon hade en dålig dag. Slutsats: pelham gör att jag får snabbare tygeltag, mer elastisk känsla, lättare att ge eftergift och hon känns rundare. Alla ”vanliga” bett ger en seg känsla i handen, långsamma tygeltag och hon känns framtung. Kandar gör att hon går med handbromsen i, jag får driva mer och hon sänker ryggen (jämfört med känslan på pelham). Tror att kandaret har svårt att få plats i hennes mun och då gapar hon också ibland. Väldigt frustrerande – eftersom jag inte får tävla på pelham och då återstår träns eller kandar.

Jag måste erkänna att jag har ”smitit undan” från kandaret och bara haft det typ vid tävling, för att jag inte gillar det. Jag har provat att tävla på träns men det känns ostadigt och jag blir ”meckig” med handen. Igår hade jag en stång / bridong som ändå kändes ok och jag inser ju att jag måste träna oftare med kandar även om det inte ger optimal ridkänsla. Det blir ju dock helt galet om jag nästan bara har det på tävling och aldrig tränar på det. Nu får jag helt enkelt försöka bli vän med kandaret så gott det går… Man skulle ju inte träna dans i gympaskor och sedan tävla i klackar (och aldrig öva med det), och om reglerna ser ut som de gör så får jag väl snällt rätta in mig i ledet. Börjar dock känna att fri betsling (eller större valfrihet) inte vore så dumt. Det är ju helt omöjligt att jag är ensam om detta problem?! Eller kasserar proffsen alla hästar som inte går bra på kandar?

Hur som helst. Träningen blev lite att ”backa” från teknikträning till att hitta flyt / känsla och få mig att rida. Jag har svårt att hålla ihop allt mellan rörelserna och förutom att träna med kandar så måste jag verkligen öva på att rida i hörn och på kortsidor och inte tro att jag är ”klar” när jag har gjort en rörelse. Anea behöver också bli mer på bakbenen, mer flyttbar i sidled och släppa fram nosen. Mitt dilemma är att jag behöver rida henne extremt aktivt och med mer energi, och jag har svårt att hitta en mer effektiv ridning utan att bli spänd själv. Då backar jag hellre, och det vet hon nog också, jag tror hon utnyttjar min svaghet där. Egentligen rider jag bäst på hästar som är mycket känsligare, typ Grodan och Zigge.

Man blir lätt hemmablind också på sin egen häst, och undviker kanske saker som är jobbiga och puttar oss ur komfortzonen. Idag kunde jag dock följa upp det här på ett bra sätt hemma, hittade en snabbare ridning. Men det gäller att balansera på gränsen så jag inte börjar pusha henne för mycket för då blir det spänt. Jag måste bli mycket, mycket kvickare i hjälperna!

Imorgon är det programträning på schemat. Hoppas vi orkar, så jag inte krävde för mycket idag. Själv har jag dessutom jobbat för mycket och är helt pajj i kroppen, vilket såklart går ut över ridningen. Som tur är har jag en kiropraktor som rider hos mig på onsdagarna, så hon tar med sig sin bänk imorgon och så får hon banka till mig lite!

Etiketter:

Inga svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*