Utveckling

Ibland är det läge att göra en liten avstämning och påminna sig själv om var man började. Jag har rotat igenom lite gamla bilder på Anea för att jämföra – och det finns ju en hel del bilder att gå igenom efter 9 (?) år ihop. Jag är förvirrad som vanligt när det gäller år. Hon måste ha kommit till mig 2008 när jag jobbade på Arphus. Startade väl företaget 2009 och vi gjorde vår första start ihop 2010. Det borde stämma. I princip enda bilden från Arphus. Tog tyvärr inga bilder på den tiden… Mobilkameran var knappt uppfunnen. Här är ett inlägg om hur hon hamnade hos mig.
2010 red vi LA6 (motsv MsvC). Vi red i lag för Gripens Ryttarförening och var placerade i alla starter, som bäst 2:a på 71%. Laget vann! Det var över förväntan faktiskt.
2011 red vi MsvB. Det gick väl sådär… Vi tog oss från 55% till 62%. Det var svårt med bytena på henne. Vi tragglade väldigt mycket med det kan man säga. Bilden är från Sorunda och kanske ovanligt dålig till och med från den tiden men hon var ju rätt spinkig alltså…

2012 gnatade vi på i MsvB4. Här på Wallstanäs i sept där vi verkar ha kommit 4:a på 67% – det började släppa lite.

2013 började bra med att vi vann MsvB4 på Lejondal på dryga 69%. Första bilden är från en MsvB5 på Segersta. Andra bilden från Vallentuna. De två undre från MsvA-debuten samma år. Det är en speciell känsla att ta på sig hatt och frack första gången!
2014 blandade vi MsvB (där vi då hade flera placeringar) med MsvA och debut i StG. Här börjar hon ju se lite bättre ut men fortfarande ganska kantig. Det har alltid varit svårt att få henne att bygga muskler tyvärr.
2015 började med MsvA på 59% för att jag tappade hatten och red fel väg… Efter det flöt det på bättre med placeringar i MsvA och StGeorges, deltagande i Lag-SM på Strömsholm (en riktig milstolpe, fast roligt var det inte – trodde jag skulle dö) samt debut i Int1 på godkänd%. Bra år – bra utveckling. Här började det bli lite roligare att rida kan jag säga!
Förra året började hon se ut mer som en ”häst”! Vi vågade rida Int1 på Strömsholm (och det var roligare att rida där denna gång). Man har ju drömt om att rida på den banan sedan man var liten och åkte på Pingsttävlingarna (som det hette då…)!
Vi rundade av med vinst i StG på Gömmargården. Det här är ingen rosettplockare eller gångartshäst. Jag har tänkt släppa henne så många gånger för det är så svårt. Ändå tycker jag det är fantastiskt hur mycket man kan göra med bara hårt arbete och grundjobb. Och att det går att ändra så mycket på en häst som inte ens gick att rida i stadig form när jag fick henne. Jag lär mig så himla mycket av det här, men jag hade inte orkat om jag inte haft andra hästar att rida samtidigt, det ska jag ärligt säga. Nu får vi se om jag kan lära henne lite till?
Avslutningsvis: min första tävling och den senaste. Inte samma häst.