Rätt mindset för att ”komma till ridning”

Vi hade ett teoripass i måndags som jag tänkte försöka sammanfatta så gott jag kan. Teorin under våren är bl.a. repetition / genomgång av säkerhet kring hästhanteringen, men också ridteori som varje grupp styr själva. I den här gruppen passade vi på att utvärdera förra terminens mål och diskutera nya mål. Det blev inte så mycket teori kring ridteknik, utan en hel del som kanske sammanföll lite med mitt inlägg om att bli en bättre ryttare – nämligen att ha ”rätt mindset”.

Det var väldigt roligt och givande att prata om och jag tror det väckte lite nya tankar. Det är jättebra att hinna sitta ner och prata såhär tycker jag, något man inte hinner på vanliga lektioner. Egentligen har jag himla bra förutsättningar som instruktör, eftersom jag har få elever som jag hinner ”komma närmare” än en vanlig ridskola. Hur som helst, det vi mest ”snöade in på” var hur man egentligen kommer till ridning snabbare.

En del handlar givetvis om ren ridteknik – att vara snabb nog och ha rätt tajming t.ex. Att inte klämma med benen eller bli fast i handen. Men en del handlar också om ”rätt” inställning, och det är ju egentligen svårare för mig att ”lära ut” eller förklara.

Jag tror att det är viktigt att ta ”ledarrollen” från början – redan när man leder hästen innan man sitter upp ska den lyssna på framåt och stanna när man vill. Här ”bäddar” man lite för resten av passet, får hästen att vara uppmärksam och lyssna på dig. Även när man suttit upp och skrittar på lång tygel så kan man börja ”jobba” – eller snarare kommunicera med hästen. Redan här kollar jag av att jag kan reglera hästen lite för sitsen, att skänkeln fungerar och att jag kan rida rakt. (Tips: släpp stigbyglarna för att hitta sitsen snabbare.) Det gäller att få hästen att följa dig – att du får sitta rakt och inte ”hänger med” en häst som t.ex. vill gå på tvären eller mot en skänkel – för det gör de oftast redan lite på lång tygel om man känner efter.

Generellt tror jag på att vara ”piloten”, att checka av gas, broms och sväng (förenklat) – att renodla dessa hjälper i början av passet gör att du lättare kan analysera varför saker eventuellt inte fungerar senare under passet. Man kan alltid gå tillbaka till det dessutom. Det är viktigt att själv ta ”kontrollen” över i vilken riktning passet går – det ska inte vara ren slump eller tur om det går bra, tycker jag. Om man har en ganska tydlig plan så är det också lättare att analysera varför det vissa gånger går dåligt – och kanske lära sig något även av dessa pass istället för att bara gräma sig över att det inte kändes bra. Likväl som att det är viktigt att veta vad som blev rätt – så att man kan göra om det igen!

Och där kommer vi in på känslan. Vi vill rida med en bra känsla, såklart. Först och främst måste man ju veta vad man ska leta efter – där kommer instruktören in som guide, men det är också viktigt med en häst som kan förmedla en bra känsla. Jag tror dock inte på att alltid rida bara genom att ”leta efter en bra känsla” (om man inte är född som en supertalang möjligen). Jag hade själv en period där jag red massor – men helt planlöst, och bara genom att försöka ”hitta känslan” (red mycket själv då). Jag lärde mig säkert något av det också, men det var mest tur om det gick bra. När jag lärde mig att checka av och kontrollera att hjälperna fungerar och att jag själv hade en plan så blev det mycket lättare att rida. Jag tror många glömmer det. Det behöver inte vara så avancerat – gör det på ”din nivå”, men se till att du inte bara rider runt, runt. Hästarna går inte bra av sig själva!

En sak som en elev sa var att hon rider mer utifrån att det ”inte ska gå dåligt” än att det ”ska gå riktigt bra”. Intressant, för jag har aldrig sett det ur det perspektivet. Det begränsar en såklart en hel del om man tänker på det sättet. Här tror jag att det är viktigt att våga testa lite ibland och kanske göra för mycket till och med – för att se var ”gränsen går”. Jag menar inte att rida brutalt eller så – utan att helt enkelt tänja lite på sina (eller hästens) gränser. Ibland blir det fel – det blir det för mig säkert varje pass – men det är ju så jag vet hur mycket eller lite jag ska ”trycka på knapparna”. Man kanske inte behöver göra det när man rider en ny häst – men om man har samma ett par gånger kanske man kan höja ribban lite?

Tänk på att ge hästen en chans att reagera på hjälperna. Börja med en liten hjälp, och förstärk om det behövs, men tjata inte. Ibland märker inte ryttarna att hästen faktisk har gett ett ”svar” – ryttaren rider lite till för säkerhets skull. Det kan vara så att man inte fick riktigt så mycket respons som man hade väntat sig – men även en liten reaktion ska belönas med eftergift /minskat tryck, och så kanske man kan begära mer gången efter! Det gäller att vara så fokuserad att man faktiskt lyssnar tillbaka – det är inte en envägskommunikation vi sysslar med.

Att värma upp hästen innebär naturligtvis inte att sätta press på en gång och kräva 100%. Men en vanlig uppfattning tror jag är att hästen ”ska komma igång” genom att jogga runt nästan utan inverkan. Det är viktigt att skilja på uppvärmning av muskler osv, men reaktioner och uppmärksamhet kan man kräva av hästen på en gång tycker jag – det ”ska inte” krävas en lång startsträcka för det. Tvärtom tror jag att hästen redan där kopplar bort ryttaren om man inte är lite på hugget!

En sista sak som jag har märkt är att många elever frågar ”hur rider jag den här hästen?” och i princip försöker memorera det till nästa gång. Tanken är god, men för det första rider jag inte hästarna likadant varje gång. Hästarna är (hör och häpna!) olika från dag till dag, så att tänka så kan nog bli lite ”farligt”. Sedan tror jag att man kanske anpassar sig lite för mycket utifrån hästen med det tänket. Självklart har alla hästar olika form / känslighet osv, men jag tror att man ändå ska utgå ifrån att hästen ska följa dig – inte tvärtom (återigen – checklistan) och framförallt tänka att varje ridpass är ett tomt blad! Personligen tycker jag ibland att det är lättare att sitta upp på hästar jag rider mer sällan, för då har jag inte så mycket förutfattade meningar / förväntningar som när jag rider min egen… Det som funkade igår fungerar nämligen inte alltid likadant idag -men grunderna ska fungera och de är likadana på alla hästar!

Två hästar som är väldigt olika att rida – men samma grunder ska funka: gas, broms, sväng, gå åt sidan, och att de jobbar så liksidigt som möjligt.

 

Etiketter:

Inga svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

*