Igår anordnade Svenska Ridsportförbundet en debatt kring hästutbildning / hästvälfärd / djurskydd. På bilden längts ner ser ni vilka som satt i panelen. En bred panel med domare, ryttare, veterinär m.fl.
Debatt-tillfället har kommit upp pga kritiken som riktats mot dressyren på senare tid. Jag tycker att det här var ett enormt bra initiativ, där man fick ställa frågor och föra fram åsikter. Om det inte varit så kort varsel hade det nog varit väldigt många fler på plats tror jag, för intresset finns, helt klart. Var rädd att det bara skulle bli ”mellanmjölk” av allt, men skulle nog säga att den hel del kom upp på bordet och på ett bra sätt.
Det är omöjligt för mig att sammanfatta allt, jag har inte heller fört anteckningar. Tidningen Ridsport har gjort en sammanfattning här. Några saker som jag tycker var viktiga punkter (blandat med personliga åsikter – alltså inget objektivt referat):
* Att funktionärer (FEI Stewards och överdomare) ska vara på plats ”där det händer”! Något som jag tänkte ta upp (men inte gjorde) är att jag tycker att överdomaren på ”vanliga” tävlingar borde synas bättre! Hur ska man annars veta vem man ska vända sig till om något är oklart? T.ex. på en tävling i år red jag fram samtidigt som en annan ryttare rappade sin häst flera gånger så att det hördes i hela ridhuset. Var befann sig överdomaren? Jag borde ha sagt något själv, men det är inte helt självklart när man samtidigt sitter och rider fram och vill fokusera på sin start, tyvärr!
* Detta leder till nästa punkt: att vi alla har en skyldighet att säga till när vi ser något som inte känns bra mot hästen. Har vid ett par tillfällen ångrat att jag inte gjort det. Ofta blir man lite chockad och paff, och när det bara är ”på gränsen” är det lätt att låta det passera tyvärr. Ren misshandel ser man nog inte så ofta, men exemplet ovan var ju illa nog. Eller tränaren som skrek till eleven före mig att ”slå hästen” – istället för att säga något bytte jag tränare – men det kommer ju alltid en annan elev och tar min plats.
* Jag tyckte att en deltagare tog upp en viktig punkt: att vi även måste tänka på hur icke-ryttare / utomstående ser på vår sport!
* Det togs upp vikten av utbildning, att vara en förebild, att informera. En del saker handlar ju dock bara om sunt förnuft. Personligen kan jag också tycka att man varken behöver utbildning eller lusläsa Ridhandboken för att fatta att man inte behandlar djur illa, men sedan är det ju olika för oss alla vad vi anser är ”acceptabla gränser” och DET måste vi prata om.
* Jag tycker att en viktig aspekt är att inte bara fokusera på tävling. Det blir ju lätt så eftersom mycket foton som publiceras är just från framridningar t.ex. MEN det är också viktigt att lyfta det som händer ”hemma på gården”: Det var inte svårt att lista ut att flera deltagare i publiken hade dåliga erfarenheter av tränare och beridare som använder oschyssta metoder. Hur kommer man åt detta? Vart ska man vända sig? Tyvärr verkar inte branschen självsanera sig. Man kan tycka att det skulle leda till ett dåligt rykte = inga kunder. Ändå verkar prisrosetter överväga när man ser sig om efter tränare eller ryttare till sin häst – HUR man når dem är inte av lika stort intresse.
* En fråga angående punkten Djurskydd på hemsidan togs upp (och jag uppfattade också att man tog det till sig). Bra, tycker jag. Som det verkar nu för den som inte är insatt är det lätt att tro att ”inget görs” och att allt sopas under mattan. Jag får tyvärr lite samma känsla av artikeln jag länkade till, men min uppfattning var snarare att det jobbas mer med dessa frågor än vad vi ser utåt. Det är ju verkligen något som man behöver kommunicera bättre mot oss medlemmar.
En tanke som slog mig angående utbildning. Har gått både hippologen och C-tränarutbildningen, och mycket fokus ligger givetvis på ridlära, att uppträda korrekt, pedagogik och säkerhet kring häst. Jag efterfrågar dock mer diskussion kring etik och moral när det gäller häst och ridning för det behövs!
Jag tycker att debatten var välkommen och bra! Fler tillfällen efterfrågas från mig direkt. Det är mycket bättre att ge en möjlighet till diskussion på det här sättet, än bara via sociala medier. Att förändring tar tid är fullt förståeligt, och det här är en bra början. När man tog upp saker som att tävla på butta och hoppas taggtråd inte är accepterat längre, så känns det trots allt som om det faktiskt går att ändra saker och ting.
Vill tacka Ridsportförbundet för detta forum, panelen, samt Elisabeth Lundholm som höll i debatten på ett bra sätt!
Inga svar