Tävlingen idag gick utifrån förutsättningarna ganska bra. Jag tyckte hon var ganska fin på framridningen, men lite spänd på banan – dock inte mer än vanligt. Så då tänkte jag att jag verkligen skulle försöka rida framåt (som jag fått flera kommentarer om), men det resulterade snarare i ett jag upplevde att jag tappade kontroll och det blev mer spänt. Försökte liksom att släppa på mitt ”kontrollbehov”, men det blev inte så mycket bättre för det. Fick onödiga missar i en serie och sista bytet efter ökningen, som jag tror beror på att jag hade ”gasen i botten”. Jag fattar ju att det hela inte handlar om att rida med mer fart, men enda läget när jag kan rida med tryck är när hon är helt loss. Vilket hon inte är på banan, och förmodligen aldrig kommer att bli… Så ärligt talat vet jag inte vilket ben jag ska stå på, men det känns ju bättre att rida försiktigt än springigt.
Har också funderingar kring betslingen -igen. Jag tyckte att träns var en hit i Enskede, men hon blir lite för mycket mot handen när jag vill ”mer”. Och kandaret är inte heller bra. Ska se om jag kan prova ett baucherbett, som många hästar verkar gilla.
Även om jag har haft en knepig period nu sår jag glad att jag åkte och inte backade. Har också en svag känsla av att bedömningen är lite hårdare på nationell än regional nivå. (Kan också vara något jag intalar mig…) Om jag ska se tillbaka på andra tävlingar så har de regionala starterna faktiskt känts något ”lättsammare”. I år har jag ridit tre nationella St Georges och en regional (med placering). Det kanske inte är så konstigt att det känns svårt? Idag tyckte jag nämligen (trots missarna) att känslan ändå var lite bättre än procenten (61,53%). För något år sedan hade jag varit nöjd med detta, men nu vill jag såklart höja nivån ett snäpp. Lite till ska vi nog kunna få till med träning och rutin, men jag står fast vid att min känsla är att hon inte riktigt räcker till när jag ser en del andra ekipage på samma nivå. Jag vet att jag behöver ha henne mer på bakbenen och med mer schwung och spänst, men det är såklart lättare på en häst som är byggd i uppförsbacke och med ”medfödd” spänst. En del av det är ridning och träning, men en del handlar om medfödda förutsättningar, så är det ju bara. Annars skulle ju alla hästar gå Grand Prix. 😉 Nu menar jag inte att skylla ifrån mig, men jag tror ni förstår vad jag menar! Det ÄR skillnad på hästar och hästar, och jag har fått rida på det som kommit i min väg. Så med tanke på att jag inte kunnat köpa en lovande häst eller en färdigutbildad, så får jag ju vara glad att vi ens kommit hit, jag vet det.
Min kompis Karin som har sin häst på Djurgården hjälpte mig lite och vi passade på att fika efteråt. Man får förena nytta med nöje när man kan! Tack också, Marianne, som alltid följer med! <3
Inga svar