Idag är det en lugn fredag. Har legat lite lågt på ridfronten den här veckan så kroppen får vila lite. Det viktigaste den här veckan är att kunna tävla på söndag, känner jag.
Anea har fått en vecka med vila / jobb från marken. Försöker lära henne trampa vid hand men det går sådär. Hon blir så lätt spänd, och det känns som om det sitter mycket i huvudet. Fysiskt sett så borde väl hon kunna lära sig det där likväl som någon annan, men hon låser sig. Hon vill gärna springa över mig, eller så försöker hon boxa till mig med huvudet, haha. Jag tror nästan det är lättare att sitta på, men jag gör ändå det här ibland när vi har dagar då hon inte ska ridas. Efter ca 30 min ”diskussion” och upprepningar fick jag något som i alla fall liknade det jag tänkt mig, alltså en kvick reaktion bak, istället för att hon lägger sig på bettet och flyr.
Det är ju en kombination av att hon ska ha förtroende och inte bli rädd – men också respektera mig. Hon får inte ta flyktvägen rakt över mig i alla fall – det är ju ren grundlydnad. Jag fick backa lite till att bara stå stilla med eftergift, för när hon blir spänd ligger hon till och med på i handen i halten. Där har vi ju helt klart ett grundproblem. Det här händer ju gärna vid ridning också, men då har jag tänkt att det bara har att göra med dålig bakbensaktivitet. Nu undrar jag om det inte också finns en mental aspekt, med tanke på att hon har svårt att stå med mig bredvid utan att ”ligga på”. Något har ju blivit fel från början med henne med tanke på hur svårt hon har att vara ärligt eftergiven. Jag tror inte att det bara är fysiskt utan att det är någon slags muskelminne som kopplas på. (T.ex. har jag fortfarande problem att korta tygeln när hon gått med lång tygel, även mitt i ett ridpass med superkänsla så måste hon trycka upp nacken när jag tar tygeln. Då kan hon ha varit helt loss innan och därför kopplar jag det till någon slags ”inlärd reaktion”.)
Hur som helst – det här med att vara noggrann och konsekvent försöker jag verkligen jobba med ännu mer nu, i allt. Så även när jag jobbar henne från backen ska hon ställa upp korrekt, och rygga rakt, gå fram för små hjälper osv. Och jag försöker tänka på att hon ska ställa upp bra med alla fyra ben även om jag så bara kommer tillbaka från en uteritt och ska hoppa av vid stallet. För egentligen – hur ska jag få bra halter på medellinjen om jag inte kräver en bra halt ALLTID? Det är SÅ lätt att småslarva, men jag tror att alla sådana här saker sammantaget är viktiga och att det ”lönar sig”. Typexemplet är när man är klar med sitt ridpass, travar av, saktar av slarvigt till skritt och slänger fram handen och ger lång tygel (och hästen faller isär)… Hur ofta ser man inte det? Och hur ska hästen egentligen kunna skilja på DEN avsaktningen eller den du gör i ett dressyrprogram och ska få betyg på? Nä, just det, det kan den inte. Man kan inte vara tillräckligt noggrann!
Jag tänker inte ge mig! Det tog tre år att lära henne byta galopp, men nu kan hon byta i serier. Då ska vi väl kunna få till lite piaff för hemmabruk i alla fall..
Inga svar