Ikväll har lektionerna flutit på bra. Fokus har legat på övergångar och att ha hästen framme för skänkeln. Nu har jag tänkt att terminens mål är att hitta bättre bjudning i hästarna. Det är alltför ofta som ryttaren börjar spänna sig och klämmer med benen, vilket tyvärr leder till en ond cirkel där hästen också blir spänd och ovillig att gå framåt. Jag tycker inte att ju mer man ”rider med benen” desto bättre – tvärtom! Jag vill rida med så lite ben som möjligt – men så mycket effekt som möjligt. Då gäller det att vara kvick med hjälperna, och konsekvent!
T.ex: om du ska komma fram i trav ska det räcka att ge EN impuls. Många driver flera gånger av gammal vana. Känn efter först och kolla om hästen lyssnade på EN signal – om inte – gör om! Tänk på att du måste jobba med det här varje ridpass! Det gör jag även med Anea – det är ”färskvara” och inget som bara kommer av sig själv.
Den framåtdrivande signalen ger du med underskänkeln. Många försöker driva med hela benet och spänner sig i knän och lår. Försök ”koppla ur” överskänkeln och använd vaderna! Här är en bra artikel för dig som vill läsa mer. Om det är svårt att förstå – titta på andra ryttare (duktiga ryttare då…) – och försök att ”kopiera” det. Lika viktigt som att ha en ”skolad hand” är det att ha en skolad skänkel, tycker jag. Konstigt nog pratar man inte lika mycket om det.
Att rida ute befrämjar också bjudningen och gör hästarna gladare!
Inga svar