Träning för Karin Öljemark

Igår var jag hos Karin igen och tränade med Grodan. Hon tyckte att det var en förbättring sedan vi var där sist för två veckor sedan, så det var ju bra. Själv har jag mest känt att jag inte vet vad jag sysslar med – för att jag behöver ändra en massa saker och blir tvungen att verkligen fokusera på en sak i taget, vilket gör att det känns som om jag knappt kan svänga…

Det är stort fokus på grundridning och hitta en bra balans / form. Jag tycker att jag själv har svårare i ena varvet och behöver hjälp att hitta korrekt sits. Karin är väldigt noga med det och att hitta rätt inverkan – och att få mig att släppa lite på kontrollen och låta Grodan själv sköta jobbet. Det resulterar i en hel del ”missar” och fel, men jag måste låta henne vara ibland och inte korrigera allt hela tiden. När jag hittar rätt så känns det verkligen som om jag är på rätt väg, men det är svårt att inte halka tillbaka i gamla vanor. Egentligen har vi bara jobbat med gångarterna och takten (och mig) – inga rörelser eller så. Det känns dock bra att plocka isär ridningen i små delar och sedan hoppas jag att jag kan sätta ihop det på ett bättre sätt om ett tag.

För Grodans del handlar det mest om att få ut steglängden och halsen, släppa ut överlinjen och jobba mer med bukmuskulaturen. Det ser inte alls spännande ut men på den lilla filmen här så tycker jag i alla fall att hon är avspänd, taktmässig och söker en bra kontakt lite längre fram. Jag tror att det här blir ett bra komplement till Nina-träningarna. Jag behöver hitta mig själv lite i det här, jag har känt att något ”skaver” men inte riktigt kunnat bena ut vad – men jag tycker att Karin verkar pricka många rätt på det jag har känt som problem. Så, jag försöker jobba på nu med en långsiktig plan, och inte stressa upp mig kring att jag samtidigt känner att vi borde ha kommit längre vid det här laget. Jag vet ju dock att om jag slarvar med något i grunden så kommer det ändå ikapp.

Helgen

Den här helgen har jag varit lite ledig. I fredags jobbade jag några timmar på förmiddagen bara, sedan åkte jag och Torbjörn till stan. Vi var på Wallmans på kvällen och sedan sov vi kvar på Haymarket (jag fick det här av honom i julklapp). En väldigt trevlig kväll! Wallmans var bättre än jag trodde. Jag hade förväntat mig lite sång mellan varven, men det var verkligen en show med bra kvalitet och även ett litet trollerinummer. Jag gillar trolleri (T tyckte att jag blev som ett barn), så det var uppskattat. 😉 Maten var också god – sex rätter (men inte så stora). Man satt väldigt trångt men vi hade ett par trevliga damer bredvid oss så det var bara roligt. Paret på andra sidan av oss var dock väldigt aviga, och gick innan det var slut (!). Jag tror dock inte det berodde på oss…

På lördagen var jag helt ledig och en kompis kom över på middag, plus att hon hjälpte mig att riva ner tapet i det sista hörnet som är kvar att tapetsera i stora rummet på ovanvåningen.

Igår var det stalltjänst och ett dagläger på schemat. Till er som undrar: det kommer fler kurser längre fram i vår, men jag vill inte planera allt i förväg eftersom det beror lite på om jag ska döma eller tävla också. Jag måste ha lite luft kvar i kalendern… Men jag fyller på vartefter.

Lite bilder från helgen:
Älskar inredningen på Haymarket. Även om man inte bor över så är baren värd ett besök. 20-talsinspirerat och en avslappnad stämning med goda drinkar!

Minska smittspridningen

Det har nog inte undgått någon att det just nu sprids en del smittor i Stockholms-området. Jag vill be er som kommer hit och rider att ha rena kläder, inklusive skor. Åk inte mellan stall samma dag i samma kläder och undvik generellt att klappa hästar ni inte känner ”i onödan”.

Ni kan ha koll på smittläget  på SVA:s hemsida, där står nyheter på första sidan. Håll er uppdaterade.

Bästa vinterköpen

Det är sällan jag tipsar om saker att shoppa, för jag shoppar överlag inte särskilt mycket, och det är inget jag heller vill uppmuntra till. Det konsumeras för mycket ändå i dagens samhälle tycker jag. Men om man väl har hittat något som verkligen är bra och fungerar, då är man faktiskt skyldig att tipsa tycker jag. Som jag skrev om täckena: bra kvalitet är värt att betala för, förhoppningsvis är det saker man har nytta av och som håller länge.

Här är fyra saker som har gjort min vinter lättare:

Muck boots. Här är en länk som beskriver stövlarna bra, men de finns att köpa lite överallt. Jag var skeptisk till dessa och antog att det var hård marknadsföring som var grejen, men jag är supernöjd! Med ett par bra strumpor har jag inte frusit en enda gång om tårna (det har inte varit jättekallt i vinter, men just fötterna kan må väldigt dåligt ändå när man har lektion), och de torkar superfort. Ofta blir man svettig och sedan kall om skorna är riktigt varma, men man blir inte svettig på det sättet för det känns som om de andas på något konstigt vis, trots att de är vattentäta. Dessutom väger de ”ingenting” så det känns som om man går i tofflor i stallet.
Back on track-vantar. Dessa går att köpa lite varstans, i hästbutiker bl.a. Jag har haft problem med att jag får eksem / svullna leder på vintern numera, pga fukt och kyla i kombination. Jag har försökt att byta och ha torra handskar hela tiden, men det är svårt med mitt jobb. De här tunna vantarna torkar snabbt och går att ha under en annan handske. De reflekterar den egna kroppsvärmen och håller händerna mycket varmare. Det låter som hokus-pokus, men även min svärmor som har artros i händerna har haft hjälp av dessa. Jag tror att mina händer har klarat vintern bättre tack vare dessa!
Alpacka-strumpor från Naturkompaniet. Slår varenda raggsocka jag har haft! Supermjuka och andas, och verkar klara att tvättas (i 30 grader dock). Älskar dem! Men däremot var den här hemsidan helt omöjlig att handla på när jag tänkte beställa fler, så nu är jag lite sur och gav upp…

Slutligen: Magnesium-tillskott och D-vitamin. D-vitamin har jag ätit två vintrar, och det verkar faktiskt ta udden av den värsta vintertröttheten. Sedan fick jag tips om magnesium mot trötta muskler, och det verkar faktiskt också hjälpa. Det har varit betydligt färre dagar där jag formligen har släpat mig hem upp för backen med tunga ben. Jag tror inte att det är inbillning. Prova om ni känner er trötta i kroppen! (Ska vara bra även om kramp, men det har jag inte så ofta så det vet jag inget om…)

Täckes-lagning

Mina hästar roar sig tyvärr rätt mycket i hagen, i synnerhet valackarna. Det är en hel del revor och trasiga täcken såhär års. Ibland blir jag tokig på dem, men samtidigt så tycker jag att hästar ska gå i grupp i den mån det går.

Nu har jag i alla fall skickat ett  gäng med täcken på lagning idag. Horse & Hound ligger 10 minuter härifrån, och där kan man både få lagat, tvättat och impregnerat. Ett tips till er andra om ni behöver fixa något! Jag vill verkligen inte slänga och köpa nytt i onödan. Det kostar en del att laga, men inte lika mycket som nya täcken, och det är bättre för miljön. Jag har dock kommit fram till att billiga täcken oftast håller sämre, så köper jag nytt kommer jag fortsättningsvis försöka ta slitstarka tyger även om de är dyrare. Det blir billigare i längden att ha saker som håller!

Helgen

Den här helgen har det inte varit någon kurs, utan bara strö-lektioner. I fredags hade jag ett helt gäng med privatlektioner plus att jag red några hästar. Nina var här på lunchen och då red jag Grodan och Gloria. (Jag brukar ta riktig lunch men jag hann inte, dock tar jag alltid med något till stallet när det blir såhär). Grodan gjorde några riktigt fina byten, men de bästa gjorde hon dock på egen hand och inte på hjälpen. Än så länge är jag glad även för det, att hon tar egna initiativ och gör rätt (fast jag inte ber om det) känns ju ändå betydligt bättre än att hon inte förstår.

På lördagen hade jag också några privatlektioner och morgonpasset i stallet (alltså släppa ut, mocka åt mina och fixa foder etc). Det var mindre kul eftersom snön började smälta och man fick i princip vada genom slask och vatten blandat med is.. Kunde inte snön bara ha fått ligga kvar? (Det blir ändå inte vår på ett tag tänker jag.)

Igår hade Carolina Marjakangas en till kurs här med fokus på sitsen. (Har skrivit om den förra kursen i ett annat inlägg.) Jag själv åkte iväg och dömde en Stockholms-cup i Upplands Bro. Det var riktigt duktiga deltagare och stadiga ritter! Jag hade tänkt rida på eftermiddagen, men det blev tömkörning / longering istället. Jag känner mig väldigt trött just nu. Vet inte om det är förkylning på g eller bara att jag har jobbat mycket. Tyvärr har jag börjat bli vårtrött på gamla dar, jag tror att jag orkar kämpa mig genom mörkret och vintern till ungefär nu, sedan ger kroppen upp lite. Och det är rätt störande eftersom känslan när vintern är på väg bort är att man VILL en massa, och det är så tråkigt att inte riktigt orka det man vill. Den här veckan ska jag i alla fall försöka ta det lite lugnt (?). Lugnare åtminstone..
Och Anea växer runt magen (ska ta någon bild när jag kommer ihåg). Fölning beräknad 22 maj.

År två: Antuna

Här kommer fortsättningen på tillbakablickar. Förra inlägget handlade om mitt första år när jag hade hästarna på Helmer Ridcenter i Strängnäs. Planen var hela tiden att försöka hitta något stall närmare Stockholm, dels för att jag är härifrån,och dels för att det finns ett större kundunderlag här. Jag är ursprungligen från södra sidan av stan, men jag hade en känsla av att det skulle finnas en större kundkrets norr om stan, så det var i dessa trakter jag letade. Jag tittade även på priserna och tyckte att det verkade som om det var lite dyrare att både rida på ridskola, samt ha hästen inackorderad, på norrsidan. Och eftersom jag ville kunna ta lite mer betalt så tyckte jag att det var en bra strategi att försöka hamna här.
Undervisning sommartid på utebanan, och på vintern i ridhuset – som var jättefint

Kruxet var att det var skitsvårt att hitta ett bra stall! Det var antingen fel läge, fel storlek, inget ridhus, för dyrt… osv. Jag träffade Torbjörn ca ett år innan jag startade företaget, och vi började gemensamt titta på egen gård som ett alternativ. Jag hade dock inte fattat att vi letade på allvar, jag trodde att det var ett söndagsnöje att gå på visning typ. Nu var vi inte på så många ställen faktiskt, utan vi hittade Wreta i Vallentuna rätt fort. Jag trodde fortfarande att det var lite på skoj, men då hade jag inte riktigt fattat än att Torbjörn aldrig gör något ”på skoj”… Vi bestämde att vi skulle satsa och köpa en egen gård, trots att vi inte ens hade bott ihop innan.
Anea på bild ett, och Caprice på bild två. Hon skadade sig och fick stå på boxvila ett halvår…

Det kluriga var att ha hästarna någonstans under tiden som vi byggde stall och ridhus – den lilla detaljen saknades nämligen. Men jag hade en sådan tur att jag i samma veva fick möjligheten att hyra in hästarna på en anläggning som just hade startat upp i Upplands Väsby, nämligen Antuna gård. Då drevs det av ett företag som hette ID Horses, och som inte är kvar där längre. Det var många boxar att fylla för dem, så jag tror att de var rätt glada att hyra ut flera till en person. Vi avtalade att jag fick ha ett begränsat antal lektioner under veckorna, men att andra fick rida samtidigt. Det var en nödlösning för att få det praktiska att fungera medan vi byggde. Det som var superbra var att det var tillräckligt nära mellan Antuna och Wreta så att jag kunde åka varje dag. Det var också bra att det var full service, så jag behövde inte passa något annat mer än mina lektioner egentligen, vilket underlättade för att kunna få bygget här att fungera. Däremot fick jag ju betala därefter… Verksamheten gick väl på ett ungefär plus/minus noll då, eftersom det blev dyrt att ha den uppstallningskostnaden.

Helena och Maritza

För att ha råd med mina egna utgifter så fick jag ta ett extra jobb (!) som städerska under tiden. Jag hade turen att ha en gammal kontakt (via hästarna) som hade en städfirma. Jag kunde lägga timmarna ganska fritt under veckan, så det gick att pussla ihop hästverksamheten med att städa och att bygga upp gården. Här börjar jag återigen känna att jag inte kan ha varit riktigt klok? Men med ett tydligt målframför ögonen så var det bara att jobba på.

Wirja på kurs

Tiden på Antuna var ganska turbulent. De som drev anläggningen var trevliga och ville väl, men hade nog inte anat att hästfolk inte är riktigt kloka. Redan innan jag kom dit hade några av de andra inackorderingarna tydligt motsatt sig att jag skulle få hålla mina lektioner (ca 6 st i veckan…) så jag kände mig inte direkt välkommen. Några verkade medvetet rida i vägen för mina elever för att störa. Många hälsade inte på mig överhuvudtaget. Ett stallmöte vid ett tillfälle ägnade ungefär en halvtimme åt att beklaga sig över min hemska verksamhet och jag hade inte möjlighet att ”försvara” mig eftersom de som drev anläggningen inte själva tog parti i frågan utan ”lät alla komma till tals” (märkligt ledarskap enligt mig). Jag var säker på att jag då skulle bli uppsagd men så blev det dock inte. Men, jag har aldrig känt mig så illa omtyckt någonstans, någon gång. Det var en stor stress att försöka sköta sitt företag under de förutsättningarna, och att kunna hålla en bra kvalitet på undervisningen och vara professionell mot mina kunder. Ibland var det trångt i ridhuset och vi kunde bara rida på en volt hela lektionen. Dessutom fanns det inget ridhus till en början, utan det byggdes under tiden. Det blev klart precis en vecka innan första snön kom…
En häst jag precis hade köpt skadade sig dessutom i boxen och slet av en sena, och det fanns inte mycket kapital att ta av för att lösa det problemet. Jag lyckades dock köpa en gammal häst till en billig peng för att klara situationen. Jag kan sammanfatta det året med ett ord: STRESS.

Anea och  Elisabeth på väg in från hagen. Tåget gick precis utanför hagar och ridhus

Vill dock poängtera att det var andra inackorderingar som var besvärliga mot mig, inte de jag hyrde av. Jag tror att ID Horses gjorde så gott de kunde, men de hade nog inte riktigt insikt i hur hästmänniskor i grupp kan uppföra sig. Som tur var hade de en bra stallchef, annars hade det inte fungerat alls.

Även om det här året var väldigt jobbigt och påfrestande så var det såklart en bra, tillfällig lösning. Jag lyckades hålla igång verksamheten under tiden som vi byggde här hemma, och det fungerade eftersom jag visste att det var en begränsad period. Själva byggprocessen här är en annan historia förstås, den tar vi i ett annat inlägg!
Nogge