Ny häst

Har haft väldigt mycket att göra senaste dagarna, och däckar i soffan på kvällarna. Idag är jag egentligen ledig, men jag måste till stallet en sväng ändå, för att rida vår nya häst.
Den heter Afento och kom nu i veckan. Har inte ens lyckats ta en bild på honom med mobilen, men här kan ni se film på honom. (Näst sista hästen.)

Jag hoppas det blir bra med honom, det är alltid både lite spännande och kul, men också nervöst med en ny häst. Jag går ju väldigt mycket på magkänsla när jag köper hästar, och jag tycker i och för sig att jag har lyckats ganska bra hittills, men det är alltid en hel del jobb med en ny häst.

Efter ridpasset ska jag åka in till stan och träffa en kompis. Behöver lite miljö-ombyte!
DSCN2295

Solig dag

Jag lyckas pricka in kontorsarbete de dagar när det är sol, märkligt! Men nu är faktureringen klar för december, och även lite mer planering av datum och bokningar. Jag kommer lägga in ytterligare en tvådagarskurs 12-13 mars. Två platser är redan prel.bokade så är du intresserad är det bäst att hugga en plats på en gång.

Resten av dagen tänker jag dock ägna åt hästar, ridning och stallet. Bäst att passa på att hinna ut, det blir ju mörkt om några timmar igen…
DSC_0476

I behov av en ”konferens”

Vad gör man egentligen när man driver företag helt ensam? Vem ska jag ha möten med, ”bolla idéer” och sätta upp mål ihop med? Det här sista halvåret har jag funderat mycket på åt vilket håll jag ska sträva, för jag har verkligen hamnat i ”fällan” för egna företagare, dvs man jobbar och jobbar och försöker hålla sig flytande, men ingen tid finns över för att sätta sig ner och verkligen fundera igenom vad man vill, hur och varför.

Jag skulle verkligen behöva åka på en konferens, typ. Det finns nämligen ett och annat att ta itu med, t.ex. hur jag kan bli mer effektiv och rationell. Visserligen tycker jag att jag är gräsligt effektiv, men tyvärr känns det ändå som om jag aldrig blir klar. Jag skulle behöva hitta lite bättre arbetsformer om jag ska vara ärlig. Men då måste jag verkligen avsätta den tiden och det är inte så lätt när det alltid är massor att göra. Att vara sin egen chef har sina fördelar, men tyvärr är jag den chef som har varit hårdast av alla mina tidigare chefer, och vad gör man åt det? Har lite att ta itu med här, känner jag.
DSC_3683

Fredags-feeling

DSC_0514Fredag (den 13, tydligen!) och det är som en ”riktig” fredag idag för imorgon tänker jag inte sätta en tå i stallet ens. Ska vara helt ledig en hel dag (sist var visst 9 augusti….). Just nu känner jag mig faktiskt mycket nöjd med att stryka morgondagens tävling.

Idag har det också varit ganska lugnt tempo. Har ridit två inackorderingar och haft en privatlektion. I eftermiddag ska jag uträtta lite ärenden, och sedan tänker jag vila och smyg-starta på glöggen. Hittade några flaskor från förra året så det är lika bra att börja nu eftersom jag längtar till julen. Glögg är bara gott och roligt innan jul och på julafton, sedan är jag inte ett dugg sugen längre!

Hoppas ni får en bra helg!

Träning för Nina

Igår var Nina här och jag tränade med både Anea och Harry. Anea var duktig, vi jobbade bl.a. med att få igenom mer böjning i galoppslutorna och lite byten i varje. Än så länge på ”embryo”-nivå, dsv jag byter en gång åt varje håll, men det gör hon rätt bra. Med bra menar jag lydigt. Känner att jag själv är lite för långsam för att hinna göra fler, men det kommer nog. Just nu känner jag dock själv att jag måste hitta mer kvalité i flera saker, och blir lite irriterad på att jag inte ”kan bättre”, men faktum är att det kanske inte bara hänger på mig, utan den här hästen är ju något begränsad i sin gång t.ex. Även om hon är det så vill jag såklart jobba med henne så långt vi nu kan komma, men jag tror ni förstår vad jag menar? Hon ”är” inte en svår klass-häst, det är bara med ren envishet vi har kommit hit, men det räcker nog inte hela vägen att bara vara envis. Alltså: vi jobbar på och försöker utvecklas så långt vi kan, men jag inser ändå att det kommer att komma en dag när hon inte räcker till för mig längre. Därmed inte sagt att vi inte kan bli bättre.

Skillnaden blir lite ”för tydlig” när jag rider Harry direkt efter, och rider ungefär likadant men känslan är en helt annan om vi säger så. Det ÄR skillnad på hästar och hästar… Även när han inte är helt lösgjord känns han ändå bra, pga att han är mer rörlig och spänstig av naturen. Jag är väldigt glad att han råkade hamna här, för jag tror det går att få fram massor ur honom, men vi skyndar långsamt. Nina har (som vanligt) stora planer, men vi får väl se om han ens är ”tävlingsbar”, men det hoppas jag för det är en SÅ FIN häst. Det här passet var han ännu bättre än för två veckor sedan, för nu fick jag loss nacken mer och hade väldigt fin känsla i handen. Däremot hittar han på lite bus ibland, men det är inga stora saker. Hellre att han visar att han ”lever” än att han helt stänger av, tycker jag.

DSC_7867Det blir ingen mer tävling för oss i år, jag har strukit mig från Lurbo. Dels är jag för trött för att ladda inför en till tävling och så tycker att vi har presterat så pass bra i år att det kan räcka för denna gång. Känns bra att avsluta säsongen med Int1-debuten.

Nya datum

Jag tror att allt fram till nyår (och lite till) är bokat nu! Jag har därför lagt ut några datum i januari, då det redan börjar komma förfrågningar om kurser till våren.

Tips:
23-24 januari
Tvådagarskurs med fyra ridpass, kost och logi.

Ankomst 13.00 lördag, avslut ca 15.00 söndag
3200 kr

Mer datum finns på hemsidan.
Välkomna!

 

Helgen

Puh, vilken helg. Planen var att kunna vara lite ledig, men det blev ju resa till Danmark istället. Och jag är inte helt förtjust i att bila, om vi säger så. Nu var ju Torbjörn snäll och körde (jag somnar jättelätt när jag kör bil), men ändå… Vi åkte före lunch på fredagen och var framme runt 23 på kvällen. Bilade till Göteborg och tog färjan över till Fredrikshamn. Vi övernattade på ett ganska gulligt ställe i närheten av stallet. Tänk att man bara behöver åka så ”kort” bit ändå, för att inse att man är utomlands. Det jag tänker på är att det inte är rök-förbud inomhus i Danmark om man säger så. Stället där vi sov var ju egentligen rätt trevligt, men det är konstigt att äta frukost i ett rum som är helt inpyrt av rök. Jag hade verkligen glömt hur man själv brukade lukta när man kom hem efter en utekväll ”förr i tiden”.

Vi var på plats hos JM Horses 8.30 och tittade på ett gäng hästar (10-15?), men provred inte alla. Vissa var inte alls det jag sökte, men det sköna med att vara i ett försäljnings-stall, jämfört med att köpa privat, är att jag inte känner samma ”press” på mig. Knäppt att man ska känna press när man är kunden, men det känns ohövligt att säga till någon att man inte ens vill sitta upp – men jag kommer vara hårdare med det framöver. Har varit på diverse konstiga provridningar som vi inte behöver gå närmre in på här, om man säger så.

Lång historia kort, hittade en häst som vi ska besikta. Ingen idé att gå in mer på detaljer kring den innan vi vet om den går igenom, men vi håller tummarna för att det är rätt häst och att det går i lås.

Lämnade stallet vid 12, och var hemma på Wreta igen vid 23 igår.

Idag har jag haft en förmiddagskurs och sedan har jag varit ledig efter lunch. Skönt. Lade mig i sängen för att läsa, och somnade givetvis som en klubbad säl. Men imorgon är jag nog pigg igen! Hoppas ni har haft en bra helg!
DSC_0259Fina Fantasi, som också kommer från JM Horses.

Mot Danmark

Sitter just nu i bilen på väg till Göteborg,  därifrån ska vi ta färjan till Fredrikshamn, sova i Danmark och sedan provrida hästar imorgon fm. Vi kommer åka till det stallet där jag har hittat Harry och Fantasi.  Båda är ju köpta på film,  men naturligtvis är det bättre att kunna provrida, även om jag är supernöjd med båda! Håll tummarna för att vi hittar en bra häst.

DSC_7246

Moral och etik kring hästar och ridning

Jag har tänkt i snart ett år på hur jag ska kunna formulera ett inlägg kring detta ämne, och nu ska jag försöka få till det, utan att ”flumma iväg” för mycket. Det är nämligen ett knepigt, men högst väsentligt ämne. Nu har vi haft en del rid-teori under hösten, och av någon anledning glider vi in på det här ämnet rätt ofta (kanske mitt fel?), så jag tänkte att jag måste skriva om det.

Som jag ser det, så kommer det allt oftare upp diskussioner på framförallt sociala medier som handlar om t.ex. ”ögonblicksbilder”, roll-kür, sporr-sår och liknande. Ibland kan det bli rena rama häx-jakten på vissa ryttare, och det är naturligtvis hemskt – särskilt om man inte har hela bilden klar för sig. Foton, framförallt, kan vara väldigt missvisande om man väljer ”rätt” (fel) bild, beroende på vad man vill visa. MEN, samtidigt, så tycker jag att den här diskussionen (på en saklig nivå) inte bara ska sopas under mattan. Schweiz t.ex, har ju nu förbjudit gramantyglar på framridning på tävling, vilket jag tycker gör dem till förebilder.

Vi (ryttare / hästmänniskor) måste komma ut ur vår lilla bubbla. Försök att se ridsporten ur en annan synvinkel – nämligen den oinvigdes. Hur ser det egentligen ut med en sport där man rider på ett djur, med sporrar, spö och en metallbit (eller flera) i munnen? Hur kan man egentligen rättfärdiga det, om någon som inte rider, påstår att det är ”djurplågeri”? Nu rider ju jag och tävlar själv, och naturligtvis ser jag mig inte som en djurplågare. Jag älskar mina hästar, och det tror jag de flesta av oss gör! Men jag kan också erkänna att det är en ganska egoistisk sak att syssla med, och jag tror inte jag gör det MOT min hästs vilja, men å andra sidan – om alternativet är att gå i hagen, vad tror ni de väljer?

Vi som rider vill ju självklart att våra hästar ska må bra, och vi gör ofta ”allt” för dem, och försakar ofta oss själva. Vi hävdar gärna att man inte kan ”tvinga” en häst att utföra vissa rörelser eller hoppa en bana. Jag tror inte man kan tvinga en häst till samspel, eller en topp-prestation, men tyvärr tror jag att hästar är extremt snälla, och tåliga, och att det finns många människor som använder alltför hårda metoder för att nå framgång. Och vi måste våga prata om det, även om vi själva vill rida och tävla. (Eller kanske – i synnerhet då!) Ingen av oss vill medvetet ”skada” våra hästar, men faktum kvarstår – hästar är faktiskt inte skapta för att rida på.

Sedan har vi alla olika ”gränser” för vad vi tycker är okej. Vissa tycker att sporrar är djurplågeri – jag tycker det är bättre att kunna förstärka med sporren än att klämma med benen en timme och inbilla mig att jag rider ”mjukt med små hjälper”. Spö kan man använda på olika sätt – men det är inte till för att slå hästen… En del tycker man är hemsk när man har bett, när hästen går lite bakom lod så är man en värdelös ryttare osv. Här kan vi tycka olika. Jag tror i alla fall att, oavsett vad man tycker, så är det bra att reflektera över det och ha sin åsikt klar. Jag vill kunna tävla och träna, men med schyssta medel. Och tro mig, jag tar mig ofta en funderare. Ibland måste jag tänka till om jag verkligen är på rätt spår. Men det viktiga är ATT fundera. Det är så lätt att ”flytta gränsen” och acceptera mer och mer för att man  blir avtrubbad. Särskilt om man rider för att man vill ”prestera”.

Här är en väldigt bra artikel – som är viktig! BRA att någon törs sticka ut hakan. Som sagt – jag vill gärna tävla och träna, men vi måste vara ärliga mot oss själva. Hästar är inte maskiner. Ofta argumenteras det att tävlingshästarna mår ju så bra, det ser man ju på dem (blanka och fina), och de får minsann massage och omsorger osv, annars kan de inte prestera. Jag hävdar att det finns tävlingshästar som mår bra – och det finns lurviga och oborstade hästar i en lösdrift som mår bra – och vice versa så kan samma hästar må dåligt. Det är inte bara ytan det hänger på. (Tror ni att alla topp-modeller och filmstjärnor mår bra bara för att de ser mer glamourösa ut än du och jag?).

Observera att det här inlägget inte handlar om att kritisera ridsporten endast i tävlingssammanhang (vore ju dumt när man själv utövar sporten). Det handlar om att det vi visar upp, det som ”syns” måste vara fair play – det är i alla fall där vi måste börja. Det är det vi KAN påverka. Det är svårare att ”komma åt” diverse ”bush-ryttare” som aldrig rider för tränare, har skaffat en grön häst, och hanterar den helt fel. Det jag försöker belysa är att vi – alla – måste fundera på vad vi står för, vad vi vill visa upp, och även våga ifrågasätta oss själva. Vi har ett stort ansvar när vi sysslar med djur.

Vad tycker ni om det här?

Apropå riktigt djurplågeri (inga gråzoner) så vill jag att ni går in och skriver på här.

Ett gammalt inlägg apropå ”bra” och ”dåliga” ryttare.

Och avslutningsvis, en länk till en film på en mjuk, följsam ryttare och verklig förebild.
DSC_3688