Drömmen om att starta eget

Eftersom jag i år firar 10 år som egenföretagare så tänkte jag skriva några inlägg om hur det har varit. Det har varit många toppar och dalar, precis som med allt annat i livet förstås, men jag har aldrig ångrat att jag tog det här steget och jag hoppas att jag inte behöver vara anställd igen. Jag tror inte att det passar alla att driva företag, men  själv har jag svårt att tänka mig något annat nu.

Den största anledningen för mig att göra det här är ”illusionen” av att styra min egen tid. Egentligen är man ju mer uppbunden än som anställd, men jag tycker om att själv bestämma nivån på hur mycket jag jobbar och att göra det bara för min egen skull. Dessutom har jag lite svårt för att ta ”order” och vill gärna förekomma chefen om jag har någon, vilket faktiskt kan vara ganska stressande…

Att jag skulle jobba med hästar bestämde jag tidigt, i 13-års åldern ungefär. Då hade jag bara en idé om att jag ville bli stallchef, men längre än så hade jag inte tänkt. Att jag blev ridlärare var faktiskt mer av en slump (som jag kanske återkommer till), men med facit i hand så var det ju tur eftersom det öppnade fler möjligheter för en verksamhet. Jag vet inte riktigt när jag började utforma en mer tydlig plan, men att det blev som det blev beror på att jag själv såg ett behov av att kunna rida lite bättre hästar under träningsliknande former. Jag har bara ridit en termin på ridskola och det passade mig inte alls med stora grupper och (i mina ögon) för långsam utveckling. Det var väldigt svårt att hitta bra alternativ för en som inte hade råd med egen häst, så jag antog att fler kunde ha samma behov.

Att starta en verksamhet med egna hästar kräver en stor arbetsinsats, ett startkapital och är dessutom en större risk än att t.ex. ta in hästar för utbildning eller att hyra ut boxar. Det finns dock ett ganska stort utbud av tränare, hästutbildare och även inackorderingsstall, så för mig kändes det rimligt att försöka hitta en egen nisch. Jag tror inte att jag hade klarat konkurrensen lika bra, eller kommit igång lika snabbt, om jag hade valt en annan väg. Dessutom tror jag att man ska göra det man är bra på, och att undervisa kändes tryggt.

I nästa inlägg på temat tänkte jag skriva mer om själva uppstartsprocessen.

 

Året 2018

En vecka in på det nya året tänkte jag försöka sammanfatta det förra, så gott det går. 2018 var rätt jobbigt på många sätt, i alla fall någonstans i mitten. Jag började optimistiskt (det gör man ju alltid) efter en ganska tuff höst 2017 när jag försökte hitta häst och det var en del vändor där som var stressande. Bland annat blev jag tvungen att skicka tillbaka en häst som faktiskt visade sig vara farlig. Det är första gången det händer, och jag är så lättad att den hästen kom från en hästhandlare så att jag kunde byta.

Så förra året började med en ny häst som jag fick i inbyte, och det var Dario, som kom i januari. Min minsta häst, som brukar vara mycket uppskattad.Dario och Sofia Ågren på tävling i somras, där de kom 5:a i en LB3
Jag och Dario i höstas. En höst när det gick att rida i kortärmat…

I mars köpte jag min största häst, med 180 över manken. Velle hade varit här redan hösten innan, men då lånade jag honom. Han åkte tillbaka till sin ägare under vintern, men så kom tillfället när det passade oss båda att jag istället köpte honom, så då kom han tillbaka hit. Jag hade inte tänkt köpa häst just då, men ibland kan man inte säga nej.
Det är fortfarande en del jobb kvar på en så stor häst. Han behöver bli starkare och mer balanserad, men det har hänt massor under ett år.

Under sommaren blev Fantasi dålig. Hon var 19 år och hade en bronkit som eskalerade såpass att hon blev flåsig att leda ut i hagen till och med. Det blev dags att ta adjö efter 6 år ihop och massor av bra lektioner och tävlingsstarter med mina elever. En riktig pärla!
Tur i oturen så kom det en trevlig häst på kurs här under sommaren, som jag skämtsamt sa att jag gärna skulle ta över. Lustigt nog så var det faktiskt aktuellt, och jag fick den stora äran att ta över Caribo, som är en suverän lektionshäst! Han blir 18 år i år, men jag tyckte att han var såpass bra att det ändå kändes rimligt att köpa en så ”gammal” häst när den kan gå in direkt i verksamheten och göra många elever glada. Han har tidigare startat MsvB och min elev Marie Engström hann göra en start i LA3 i höstas där de kom 2:a.
Än så länge så låter det som frid och fröjd, men under sommaren fick Qurre en spricka i hovbenet och blev jättehalt samtidigt som det visade sig att Affe hade en lös benbit som måste opereras bort. Att ha två långtidskonvalescenter samtidigt är inget drömläge precis, och det är en stor oro att inte veta hur det kommer att gå. Just nu är dock båda igång igen och Affe verkar ha tagit operationen bra, så det är bara att hålla tummarna för att han håller på sikt.

Anea fick gå in i verksamheten som ”vikarie” så det löste sig ändå rätt bra. Jag hade egentligen tänkt tävla ett år till, och hade haft många bra träningstillfällen under vintern, men insåg ändå att vår tävlingskarriär faktiskt var över. Det kändes inte rätt att försöka pressa ur henne mer och det var inte roligt när jag själv kände att jag ville mer än hästen. Hon har gjort enormt bra prestationer utifrån sina förutsättningar och jag kände att det var dags att sätta punkt efter 10 år ihop. Men bara punkt för träning och tävling!

Jag betäckte henne i somras med Bon Coeur (som om någon har missat det..) och hon blir sakta men säkert rundare runt magen nu. Jag har kunnat använda henne som lektionshäst hela hösten och låtit mina elever prova seriebyten, piruetter och passage. Nu drar vi dock ner ytterligare på tempot, men jag kommer att hålla igång henne ett tag till. Och så håller vi tummarna för ett fint föl som väntas i slutet på maj. Det känns jätteroligt och spännande, men det har varit jobbigt att ”göra slut” och jag har själv inte tränat och tävlat så mycket i år, så det har bitvis varit lite deppigt faktiskt. Samtidigt har jag själv också behövt en slags paus efter flera års extremt hårt jobb, så det kanske var nödvändigt.
En riktigt lång resa från att vara ett tillridningsprojekt till att starta svår klass. En fantastisk häst!

Den som har fått ta över efter Anea är just nu Grodan. Hon har många kvalitéer och jag hoppas vi kan snäppa upp under det här året som kommer. Vi hann bara med två tävlingar förra året, varav hon kom 2:a i den ena och nästan slängde av mig på den andra. Hon har lite mer nerv än Anea kan jag konstatera, men det är det jag vill ha! Jag tror att Grodan har en hel del att komma med på sikt, men det är en mognadsprocess.En sista häst införskaffades under hösten. Cesar dök upp ”av sig själv” och jag kunde inte säga nej. Han är utbildad upp till GP-rörelser och har startat MsvB. Inte helt lättriden pga att han rör sig stort, men en gentleman som låter eleverna prova sig fram. Just nu (…) ligger jag lite ”plus” på hästfronten, men jag har insett att det är bättre att ligga steget före eftersom det alltid händer saker. För tillfället har jag 9 hästar, men Grodan rider jag själv och Anea är dräktig. Hästarna är väldigt olika och en riktigt bra blandning för olika typer av ryttare. När 2018 slutade så tror jag att jag hade bättre hästmaterial än någonsin, men det är massor av jobb och slit bakom det. Fast också en gnutta tur – jag är SÅ TACKSAM mot dem som vill sälja hästar hit och till och med hör av sig själva. Det känns så himla bra att jag får det förtroendet!

För egen del då? Inte så mycket tävlingar, utan bara ett fåtal starter med Grodan och Gloria (en inackordering) – som tyvärr skadade sig så fort vi var kvalade till MsvB. Nu är hon igång igen så vi får hoppas på ett bättre 2019. Jag har försökt ge mig själv mer tid till annat, och på det personliga planet har året varit väldigt bra på det stora hela. Jag har gjort mer saker utanför jobbet, mer tid med vänner, mer tid med Torbjörn. Även om jag inte har tränat och tävlat så mycket så har jag försökt ta tag i andra saker för min egen del. Jag har även påbörjat utbildning för att bli MsvB-domare, så det står inte helt stilla, även om min känsla det här året har varit att det inte händer tillräckligt mycket. Men det som har hänt är inte saker i ”mängd” eller på pappret, utan sådant som inte syns men kanske ger en bättre grund för det fortsatta jobbet.

Vinst med Gloria i MsvC

Bortsett från hästarna så har andra saker också färgat det här året. Sommarens torka var en stor grej, som kanske redan är glömt av vissa. Även om vi löste det med foder snabbt, och inte själva är bönder, så påverkade det mig mycket. Det här är sannolikt ingen tillfällighet, utan jag tror att vi måste börja inse att klimatförändringarna faktiskt har börjat påverka oss. Det är lätt att vifta bort med att det bara var en varm sommar, men jag tror inte att det är så enkelt. Det här är något vi kommer behöva ta på allvar. Jag hade för första gången på 15 år bokat en semesterresa med flyg, vilket kändes riktigt fel när det här kom så nära. Jag kommer att avstå från att flyga fortsättningsvis också, om det inte är nödvändigt. Jag tror att vi alla måste börja fundera mer på hur vi lever och vilka resurser vi gör av med. Vi är oerhört lyckligt lottade här, men det är inget att ta för givet. Jag hoppas att årets sommar inte blir lika torr som den förra, det vore förödande för många lantbruk som redan går på knäna.

Summan av 2018 är en konstig blandning. Fina hästar, en stor omställning för mig med Anea, riktigt bra kurser och elever som utvecklas massor. Ett bra år för mig privat, samtidigt som jag har haft många mörka tankar om framtiden. Inte för mig eller mitt företag, utan för världen. Förhoppningsvis kommer det att leda till förändring, men jag vet inte. För 2019 hoppas jag på det. Och för egen del hoppas jag på utveckling för Grodan, ett fint föl, att hästarna får vara så friska som det går och att mina elever kan tävla lite mer.
Och hör och häpna, det här året firar jag 10 år som egenföretagare. Med andra ord kan ni räkna med att bli bjudna på fest under sensommaren!

Bli en bättre ryttare – lucka 24

Lucka 24.
Ta hand om dig själv!

Det här tipset är så grundläggande att det kanske borde ha varit i lucka 1 egentligen, men jag tycker ändå att det passar bra till just julafton. Det är snarare en sammanfattning av alla luckorna och en påminnelse om vikten av att ta hand om sig själv så att man mår tillräckligt bra för att prestera till häst. Om du är i obalans mentalt, eller har ont i kroppen, så kommer hästen att känna det. Jag som har många egna hästar som rids av olika ryttare kan verkligen se skillnad på hur hästarna reagerar på olika människor och även deras dagsform. Om du är stressad eller spänd så smittar det av sig till hästen. Om du har ont i kroppen eller är väldigt sned så kan det också göra att hästen blir spänd eller ovillig. Det går inte att ha en dålig dag och vara på skithumör när man ska sitta upp – det blir aldrig bra. Om jag märker att jag har en sådan dag eller är trött så undviker jag att rida dressyr och tar hellre en uteritt. Ibland kanske man inte kan välja, men man behöver i alla fall inte göra de svåraste övningarna den dagen. Om du rider för tränare – berätta hellre innan att du inte är i toppform så att övningarna kan anpassas!

Hästarna speglar oss, vare sig vi vill eller inte. Det är oerhört ”fostrande” att rida och vara med djur, eftersom man blir mer eller mindre tvungen att lära sig att kontrollera både kropp och knopp. Ju längre jag håller på med det här, desto tydligare blir det. Våra svaga sidor blir på något vis mer framträdande med hästarna, men man får också mycket tillbaka när man jobbar med sig själv – bara man är medveten och öppen för det!

Under rubriken ”ta hand om dig själv” ryms mycket, och för mig innefattar det även saker som att vila, äta gott och göra roliga saker utanför stallet också. Sådant som man kanske kan ägna sig lite extra åt under julen för att få lite återhämtning och motivation till att sätta nya mål inför 2019 års ridning!

Hoppas att ni har fått behållning av den här julkalendern! Ni får hemskt gärna kommentera om det är någon lucka ni har haft extra nytta av. Jag har sett några önskemål om saker att skriva om, det kommer jag göra senare i mina ”vanliga” blogginlägg, så kom gärna tillbaka!

Tack också till Helena för hjälpen med de avsuttna övningarna, och även för ett bra samarbete med våra rid – och yogakurser!

Ha en jättebra julafton!
GOD JUL!
Återanvänder mitt ”julkort” från 2017, med Calle och mig.

Bli en bättre ryttare – lucka 19

Lucka 19
Skapa dig ett system

Det här är något som man ofta hör: att man ska rida med ett system, och ha en röd tråd i sin ridning. Det är inte alltid så lätt som det låter. Det är väldigt vanligt med ryttare som ”rider runt” lite planlöst på måfå. Det kan fungera till viss del, men det svåra blir att komma vidare, eller att lösa problem när man kör fast!

Jag hade en period i min ”ridkärriär” när jag red mycket själv, och många hästar varje dag. Jag trodde att jag skulle bli bättre ju mer jag red, men faktum är att i viss mån blev jag kanske ”sämre” till och med. Jag red massor, utan en plan, bara ”på känn”, och jag befäste säkert massa fel hos mig själv också eftersom jag inte hade en aning om vad jag gjorde. 😉 Fördelen var väl att jag red mycket olika hästar, men det jag försöker säga är att planlös ridning i värsta fall inte är speciellt utvecklande…

Fördelen med att ha ett system är att det blir lättare att bena ut varför saker och ting fungerar eller inte fungerar. Personligen har jag lättare att ta motgångar om jag vet vad anledningen är. Ett dåligt ridpass som man inte begriper sig på lär man sig inget av, men om man förstår vad anledningen är så kan man lära sig något av det istället för att bara bli frustrerad.

Ett system blir naturligtvis mer avancerat och komplext ju längre du har kommit i din ridning, om du har egen häst / utbildar hästar etc. Men jag tycker att man bör kunna ha ett enkelt system utifrån sin egen ridförmåga. För mig är det kortfattat och förenklat att alltid kontrollera gas, broms och sväng... Och det ska fungera på alla hästar, men med olika höga krav ju mer utbildad hästen är. Jag tror att många hakar upp sig på vilken form hästen ska ha, men formen kan du ändå inte påverka om sakerna ovan inte fungerar. För mig är det också viktigt att vara konsekvent, och jag gör alltid om saker (ex galoppfattning) som jag inte är nöjd med. Det gör hästen trygg att samma regler alltid gäller. Man kan gå in på detta mycket mer i detalj, men jag vill bara förmedla att man bör ha enkla ”hållpunkter” i sin ridning och att detta kan hjälpa en som ryttare att strukturera upp ridpasset istället för att ”fastna på volten” och hoppas på att hästen snart ”ger med sig”. Med ett system kortas ridpasset i bästa fall ner lite, så att man inte rider massa transportsträckor som inte ger något.

Dessutom: med ett system kan du lättare påverka ridpasset och om det går bra är det inte ”bara tur”. De bästa ridpassen (tycker jag) är när man själv känner att man har skapat förutsättningar för bra ridning, inte bara att hästen hade en bra dag och att jag kunde ”åka runt” lite gratis på det.

(Och ja, jag tycker att man kan tänka på samma sätt på ridskola, även om man inte har lika mycket ”spelrum” när man rider i grupp.)

Så håller jag lektionshästarna motiverade

För att få glada och hållbara hästar så krävs det variation i arbetet, och gärna ridning på olika typer av underlag. Med en egen häst är det lättare att planera veckans ridpass, men jag försöker att ha det här i bakhuvudet även med mina lektionshästar. Nu har ju jag lyxen att driva min egen verksamhet och det innebär att jag själv väljer om jag vill maxa intäkterna och låta hästarna gå mer, eller om jag prioriterar att de ska gå ”lagom” och må bra. Jag håller generellt ett lite högre tempo på lektionerna (och med högre krav) än på en ridskola, så de kan inte gå lika mycket av den anledningen. Mina hästar ”sparar” sig sällan på lektionerna genom att t.ex. gå med nybörjare. Men bortsett från den fysiska belastningen att gå flera pass om dagen så tycker jag att den psykiska faktorn är minst lika viktig – och den pratar man inte lika mycket om tycker jag. Att gå flera pass om dagen i ridhus med olika ryttare tror jag gör att många hästar stänger av lite, och jag vill inte ha avstängda hästar!

Därför försöker jag variera arbetet så mycket som möjligt. Många ridpass börjar eller slutar ute när vädret tillåter. Svårt på vintern förstås, men annars skrittar vi nästan alltid fram eller av ute. Då får hästarna bättre bjudning och variation på underlaget, samt att de blir tryggare när de rids i olika miljöer. Jag försöker också få in ca en uteritt varje vecka, i den mån jag kan. Några elever rider ut ibland, och jag kan också välja att göra några pass ute istället för att ”rida igenom” hästarna inomhus.

En annan viktig faktor för mig är att gärna ha någon ryttare på varje häst som rider den hästen lite mer regelbundet (i den mån det går) – så att häst och ryttare lär känna varandra. Jag rider även alla hästar själv (med målet ca en gång i veckan – ibland blir det mer, ibland mindre). Dels vill jag känna status på hästarna, men jag kan också jobba loss en del spänningar och snedheter innan de blir befästa. Hästar som går med mycket spänningar är sällan glada hästar. Ibland tycker jag att det blir för många ridpass om jag ska rida utöver veckans lektioner, och då väljer jag kanske att tömköra eller arbete vid hand som ett komplement. Då blir det variation och hästen slipper även sadel den dagen.

Jag försöker också göra olika typer av övningar (men med en röd tråd), och avsluta när hästarna har gjort något bra istället för att nöta länge. Ibland lägger jag in markarbete för att få mer variation i dressyrjobbet. (Jag vet – den här terminen har jag varit dålig på det såhär långt.. Det kommer!)

Andra viktiga saker för att hålla hästarna glada är att utrustningen passar, och att de vid behov får hjälp av veterinär, kiropraktor etc. Jag stämmer hellre i bäcken än att jag väntar på att det ska bli ”katastrof”. Jag försöker också vara noga med att fördela arbetet under veckan hyfsat jämnt. Ibland blir det lite svårt, och i vissa fall har jag faktiskt hellre flyttat elever till andra tider, vilket kan betyda att någon rider privat på dagtid istället för sin tid i grupp. Det är inte alltför ofta, och det gör att jag själv får jobba lite extra, men jag gör hellre det om det passar i hästens vecko-schema. Och jag är väldigt tacksam över att jag har flexibla elever som har förståelse för detta. Det ger trots allt mer kvalitet åt alla i slutändan!

Redo för hösten

Den längsta sommaren någonsin börjar ta slut. Det blir nog flera fina dagar kvar att se fram emot, men kanske inte på stranden. Hösten är dock en bra tid på hästryggen – lagom varmt och för min del så rider jag bättre efter sommaren för det mesta. Har märkt att jag är mycket tröttare i kroppen på våren efter en lång vinter.

Det finns ganska många saker jag har funderat över under sommaren, både när det gäller hur jag vill att mitt företag ska se ut, hur jag själv vill ha det och även hur världen ser ut. Den sista biten känns tyvärr rätt jobbig. Jag har tänkt så många gånger att jag ska försöka sätta ord på det, men det är inte så lätt som man kan tro för jag vet inte i vilken ände jag skulle börja eller vad det skulle leda till.

Hur som helst så tror jag de flesta av oss kommer att gå och rösta på söndag. Personligen ligger miljö- och klimatfrågor mig närmast, för utan en fungerande planet så finns det liksom inga andra frågor enligt mig. Jag tror dock att de flesta tänker ganska kortsiktigt så jag känner inget större hopp inför någon större förändring, inte i tid i alla fall. (Och så skäms jag eftersom jag nyss flög utomlands – eftersom jag tycker att vi flyger på tok för mycket – men det var ju som sagt 15 år sedan sist och lär dröja till nästa gång igen. Men jag tycker i alla fall att man ska tänka sig för innan man sätter sig på flyget – sedan kan det naturligtvis vara så att det ibland inte finns något annat alternativ.)

Jaha, det var egentligen inte det jag hade tänkt skriva om, inte nu, men jag tror att en del sådana här frågor kan komma upp här igen. Jag känner också att jag har vissa skyldigheter som företagare (hur liten jag än är) att driva mitt företag som ett gott exempel, och det finns nog saker att jobba med om man rotar lite mer i skrymslena.

Tankar kring företaget då? (Det var det jag skulle skriva om egentligen.) Jag ligger lite lågt den här hösten med kurser och bokningar. Jag har jobbat väldigt mycket med detta i 10 år och jag behöver lite andrum känner jag. Det här året har jag faktiskt gjort lite mer saker privat, haft mer ledig tid och inte tävlat så mycket – lite trist på sätt och vis, men kanske nödvändigt just nu. Det kan vara så att jag behöver ändra på lite små saker för att det ska bli hållbart i många år till, för både mig och mina hästar.

Några saker jag har funderat på:

Att lägga en grupp dagtid (på sikt). Det kanske inte går alls pga avståndet hit, men om det är någon som är intresserad av detta i framtiden så vill jag gärna veta det.

Kanske någon form av fast privatlektionstid som ev kan delas två och två (motsvarande att rida i grupp, fast en väldigt liten ”grupp”). Samma här – finns intresse för detta? Generellt verkar det vara ett stort intresse för privatlektioner, och det är svårt att möta upp den efterfrågan.

Att eventuellt skapa ett ”paket” för träning / ridning för de med egen häst. Vet dock inte i vilken form. Det jag vill ha mer av på både mina och elevernas hästar är en tydlig riktning, mål och mer fokuserad träning. Kom gärna med egna idéer. En del kanske stannar på idé-stadiet, men i någon form måste man ju alltid förändra och utveckla ett koncept – grunden kommer dock att bibehållas, för den är bra! 

Vad har hänt med dressyrstarterna?

Är det inbillning eller har antalet starter i dressyrtävlingarna gått ner? Och i så fall – vad beror det på? Det var ju inte länge sedan man behövde ställa klockan för att anmäla sig på pricken när anmälan öppnade. Nu verkar få klasser bli fulla (och är de det så är det ändå många som stryker sig).

LB ser fortfarande ut att gå ganska bra, MsvC kan det också vara en del anmälda i. Men generellt tycker jag att det ser tunt ut på tävlingarna numera. Har det blivit för mycket tävlingar? Krockar tävlingarna mer med varandra? Är det för dyrt att tävla? Eller är det pga Pay n´ride som har blivit vanligare?

I helgen var det t.ex. två meeting fre-sön, Vallentuna och Gripen. Nu är inte det visserligen inte i samma län, men det är ändå samma ryttare som åker inom det här området, vilket gör att tävlingarna konkurrerar med varandra eftersom det är samma klasser. Jag vet inte om det har blivit en större konkurrens på det här viset, men i så fall vore det ju bra om det gick att samordna bättre. Själv tycker jag ofta att det ligger massa olika tävlingar samma helg, medan vissa helger (typ den helgen när man verkligen kunde / ville tävla) så finns det ingenting någonstans överhuvudtaget.

Behövs det mer organisation kring hur tävlingarna planeras? Något övergripande från Ridsportförbundet som kan synka tävlingarna i samma område även om det inte är i samma län?

Sedan är ju en fråga om många hellre väljer träningstävlingar istället? Equipe och TDB i all ära – men det går liksom inte att starta ”i smyg” för att testa vingarna utan att alla dina stallkamrater kan se hur det gick. Då kanske man hellre åker någonstans och bara rider program för sin egen skull. Och jag tycker att det är en himla bra möjlighet att göra innan man ska ut på riktiga tävlingar!
Men skulle man kanske kunna hitta ett komplement för att fylla tomma klasser? Att man skulle kunna starta utom tävlan på samma tävlingsplats? Det kanske är väldigt krångligt att organisera, och eventuellt skulle det göra att ännu färre väljer att delta ”på riktigt”. Men samtidigt känns det tråkigt att arrangörerna ska göra ett jättejobb för att sedan ha halvfulla klasser (några klasser i helgen har haft 1-4 deltagare).

Tyvärr tror jag också att ju mindre klasserna blir desto lägre intresse – det är svårare att knipa en rosett om det är få starter, och det gör kanske (tyvärr) att suget minskar ännu mer. Trots allt är det roligare att vara placerad i en klass med 40 starter än att komma näst sist av 5, även om procenten är densamma…

Nu kommer dessutom kvalprocenten bli hårdare från nästa år (tror jag – rätta mig om jag har fel), vilket i och för sig är bra, men det kommer sannolikt också göra att startfälten blir ännu mindre från MsvB och uppåt.

Är det någon annan som har sett detta eller är det jag som inbillar mig? Hur ser det ut på hoppsidan? Är det någon som har förslag på förändring? Eller är det så att intresset för dressyr faktiskt är på väg att svalna?
Anea och jag på Lag-SM på Strömsholm 2015. Känns som en evighet sedan…!

 

Funderingar kring betäckning

Beslutet att inte tävla Anea mer står fast, och det känns ganska skönt faktiskt. Nu återstår att hitta en annan sysselsättning för henne. Jag önskar att hon hade varit en läromästare så att jag antingen kunde sälja henne, eller ha henne som lektionshäst. Nu är hon visserligen snäll, så att ha med henne då och då är inget problem, men däremellan skulle jag behöva rida henne mycket om det skulle fungera och jag vill helst inte det. Hon är en ”läromästare” på så vis att hon kan mycket rörelser, men hon är inte så ”förlåtande” om man t.ex. fastnar i handen eller slutar rida med sits och ben – vilket på sätt och vis är bra, men det tråkiga är hon lätt blir spänd om det blir fel. För hennes bästa vill jag hellre att hon får ”pensioneras” som avelssto för det tror jag hon skulle trivas med.

Jag har inte intresserat mig för avel innan, men jag tycker att det är slöseri att inte prova att betäcka en häst som är selektionssto, med bra stam (De Niro – Bellini) och egna meriter upp till svår klass. Det är ju sådana ston man ”ska” avla på. Dessutom har hon varit så gott som kärnfrisk i 10 år och det är ju värt massor. Helt säkert skulle hon bli en bra mamma, och hon älskar ju hag-livet och har gått på bete hela somrarna i alla år, så det är ingen ”tävlingshäst” som typ slår sig när den ser en sten bara för att den är van att stå i grusruta…

Jag tänker att antingen får man en häst som går att sälja (men då måste man göra det rätt fort om det ska löna sig), eller så ”får” jag en blivande häst åt mig själv. Det kostar såklart att föda upp en häst, men om jag skulle leta häst åt mig själv med mina nuvarande krav så skulle jag inte ha råd med en sådan – inte ens som unghäst. Nu vet man ju inte om man lyckas föda upp något vettigt förstås, men i värsta fall kanske det ”bara” blir en lektionshäst som man vet har vuxit upp på ett bra sätt och är rätt riden och hanterad från början… Jag skulle dessutom tycka att det vore roligt att lära mig något nytt, och ha ett mål som inte handlar om prestation utan mest för att det är kul.

Igår var jag på Lövsta och pratade om hur man går till väga samt eventuell hingst… Jag måste bara övertala Torbjörn snabbt nu, sommaren är ju redan här. Frågan handlar mest om pengar – alltså främst i det lång loppet – inte själva ”tillverkningen”. Jag vet att många tycker att det är givet när man har egen gård, men det är inte gratis för mig att ha häst bara för att jag har ett stall. (Jag tänker att mina hästar ”kostar” mig som en inackordering eftersom det är en alternativ intäkt.)

Men jag tänker såhär: under hösten ska hon ju i så fall hållas igång och skulle kunna gå i verksamheten så mycket det går så hon kan bidra till sitt uppehälle. Föla kan hon göra hemma (vi har en fölbox – och det var ju min man som föreslog att vi skulle bygga en från början så det måste vi väl utnyttja?) och sedan har vi ju bete och hagar för den första tiden. Däremot måste jag klura på vad som är bäst när (obs att jag skriver ”när…”) fölet blir äldre, för då måste den gå med andra unghästar anser jag. Och då är alternativen att skicka iväg den (till rimlig peng) eller att bygga egen lösdrift och ta hit andra hästar = mycket mer jobb och större risk. Men det skulle eventuellt kunna gå plus mínus noll i det fallet?

Tipsa gärna om bra unghäst-beten för billig peng. Kom förresten med alla tips (och bra argument) som ni har! Jag kan eventuellt tänka mig någon slags samarbete eller låna ut henne också (ej till ridning!) om jag blir ”desperat”. Vilket jag i och för sig redan är eftersom det här måste beslutas inom kort.
Länk till Blup.

 

Vikten av att ha bra sadlar

Nu har jag köpt en till Anatomica till verksamheten, helt enkelt för att jag använder min egen sadel på flera av hästarna. Jag har skrivit här om hur jag upplevde sadelbytet på Anea. Jag är fortfarande väldigt nöjd med den och mår mycket bättre i kroppen när jag har en sadel som passar mig (och hästen). Förut kunde jag få en del spänningar i ryggen, för att jag kompenserade, nu händer det inte lika ofta.

Det finns naturligtvis ingen sadel som passar alla hästar och alla ryttare, men min uppfattning är att en Anatomica är ”snäll” mot hästens rygg och ligger bra på många av hästarna. Jag tycker också att den ger ett bra stöd till ryttaren utan att man känner sig låst. Det är mycket stöd för överskänkel / knä, och jag har inte gillat det förut, men de här stöden är så mjuka att de inte låser benet och nu tycker jag att jag får en bra hjälp av det istället. Jag var rädd att det skulle bli knepigt för ryttare med olika benlängd att sitta i den, men det har faktiskt fungerat förvånansvärt bra för båda korta och långa ryttare.

Att ha en bra sadel är A och O för både ryttare och häst. I en verksamhet där man byter hästar ibland kan man kanske inte ha 100% perfekta sadlar, men jag försöker i alla fall att passa in och ändra / byta sadlar i den mån jag kan. Alla ryttare kan inte heller passa perfekt i alla sadlar pga olika benlängd och olika bäcken t.ex, men förutsättningarna att hitta en bra sits är i alla fall mycket större med en dressyrsadel än i en allroundsadel som många ridskolor har. Tyvärr är det svårt att hitta ett bra skänkel-läge i en allround-sadel och man hamnar lätt ”på rumpan”.

Jag ser den här sadeln som en investering eftersom jag tror att jag kommer att kunna ha den på många hästar, och jag vet att många elever gillar den! Men i samband med detta vill jag också poängtera vikten av att ni tar hand om utrustningen ordentligt och är försiktiga med både sadlar och träns.
Jag tänker faktiskt gå så långt som att be er titta över era stövlar. Jag kan inte gärna förbjuda er att ha vissa stövlar, men det är nästan snudd på. Stövlar med kraftig dragkedja på vadens baksida verkar ge märken på kåpan på vissa sadlar så jag vill helst inte att ni använder sådana stövlar. Jag lägger massor av pengar på utrustningen och vill gärna att den håller så länge som möjligt, därför skulle jag uppskatta om ni kollar hur stövlar / chaps ser ut. (Dragkedja på insidan av stövlarna går bra – det ger inte märken.) Hårda bud. Men då får ni också sitta i bra sadlar. 🙂
Maria och Velle fick inviga nya sadeln i helgen. Den är nog lite hård i början men det är för att den är fabriks-ny!

Lektionshästmästerskap

Idag har jag varit och dömt lektionshästmästerskap för juniorer i Vällingby. Ett mycket litet startfält på 9 deltagare. Synd att det inte är fler som ställer upp – bra tävlingsform tänker jag! (Mina hästar får tyvärr inte delta i liknande tävlingar för att de går för få lektioner per vecka för att räknas som lektionshästar om någon undrar…)

Hur som helst var det första gången som jag dömde med två andra domare. Ett bra tillfälle eftersom jag känner båda lite grann och då kändes det inte lika ”jobbigt”. Det ska såklart inte vara ”jobbigt” men lite nervöst blir det faktiskt att jämföra med andra. På det stora hela var det ganska lika med något undantag. Efter en tävling med flera domare så samlas man och diskuterar resultatet. Det kan vara bra att veta som ryttare att det faktiskt görs en avstämning och man får en chans att prata igenom varför det skiljer sig åt. 5% räknas som ”okej” diff, men mer än så ska man följa upp. Bra tycker jag, eftersom det är ett sätt att kolla av sin bedömning och få prata igenom tävlingen med andra. Det är ju också positivt att vi i det mesta var relativt eniga. Man är ganska ensam som domare, så jag måste säga att det här kändes givande. 🙂

Nu ska jag lägga mig tidigt och hoppas på att jag lyckas hålla en begynnande förkylning i schack… Hoppas ni hade en bra valborg och 1 maj!